Dras inåt där sinnet är öppet
att inte vara ensam.
Du bör bära relation,
ty du var
inte ensam.

Vakar. 
Någon klurar ut mina grottmålningar. 
Reflekterade spåren i eko.

Gjord

När din eld brinner ut blir du aska, och jorden får nya frön.

 Tomheten är inte brist på jag.
Det är ett tomrum efter ett kollektiv.

Jag kallade det dialektik i logiskt tänkande: 
Att bolla olika lösningar tillsammans med mina osynliga vänner
tills vi höll den bästa.

Uppfattade

Otydliga intryck får hjärnan att fylla i luckorna med mening, om den söker den. 

Jag gjorde ett avtryck på väggen bara för att bevisa att jag var så stor.

Dras till ingenting

Jag är kvar men världen når mig inte.
Allt finns där men inget fäster. Som om betydelse studsar innan den landar.
Det finns ett minne av mening vilket gör tomheten tyngre.
Jag vill inget för viljan leder fel. Hopp har blivit ett övertramp.
Motviljan är mitt skydd. Inte för att allt är fel, utan för att jag inte orkar förlora verkligheten igen.